SA6AXR
SA6AXR – Bruno
Mitt liv med radiokommunikation
Av radioamatörer finns det grovt sett två kategorier: Konstruktörer och Operatörer. Jag tillhör definitivt den senare kategorin. Lödkolven är inte min vän. Jag gillar att köra contest på kortvåg. Det är snabba, precisa QSOn utan onödig signalering. Sedan jag fick mitt amatörradiocertifikat 2007 har jag loggat över 75.000 QSOn med mitt contestcall SE6N. Dessutom har jag kört några tusen med SK6QA-signalen. Jag kör olika moder: CW, SSB, RTTY, PSK, JT65, FT8 och MSK144.
Min nuvarande station är ICOM 7600 med antenn Cushcraft R8 för 40 – 6 M samt dipol för 80 M. Telegrafi, dvs CW, lärde jag som fastanställd i Kungl Flottan under åren 1954-1956. På radioskolan i Karlskrona var Marinen så generös att de ”bjöd” på den civila utbildning som medförde att jag fick certifikat som berättigade till anställning som radiotelegrafist i handelsflottan.
Några år i Kungliga Flottan
Efter kompletterande utbildning för tjänst i flottans fartyg som radioman fick jag sjökommendering till kustflottan. Under perioden 1955-1956 tillhörde jag 1:a Ubåtsflottiljen som bestod av ubåtsmoderfartyget HMS Patricia och 6 ubåtar av olika klasser. En vanlig ”arbetsvecka” bestod i att hela flottiljen stävade ut på Mysingen där ubåtarna övade torpedskjutning mot Patricia. Radioaktiviteten bestod till stor del av operativ trafik med ubåtarna.
Mot kvällen gick Patricia in i en skyddad vik och ankrade varefter ubåtarna lade sig på vardera sidan av henne. Se bilden nedan. Ubåtsbesättningarna hade nattläger ombord på Patricia.
På 1950-talet var Sverige välrustat, även om materialet till viss del var ålderstiget. Det gällde dock inte utrustningen i Patricias radiohytt som syns nedan. Sex moderna mottagare och fjärrstyrd 200W-sändare med vertikalantenn. Manöverpanelen till sändaren syns längst till höger under mottagaren. Böjbara högtalare syns mellan mottagarna. De är inte som man kan förledas tro mikrofoner, kortvågstelefoni utnyttjades inte här. 2 UKV-stationer satt på skottet (väggen) mittemot kortvågsmottagarna. I alla bord fanns uppfällbara skrivmaskiner.
Ut på oceanerna
Det var en trevlig tid i Flottan, men när sjökommenderingen tog slut valde jag att lämna den världen och istället pröva på att segla som radiotelegrafist i handelsflottan I november 1956, mitt under Ungernkrisen seglade jag ut från Narvik med malm till Belgien och England. Det fortsatte vi med under hela den vintern. Det var stormiga resor över Norska havet och Nordsjön med mycket nattvak i samband med olika SOS-anrop.
Radiotrafiken så nära hemlandet var inte så utmanande varför jag under våren 1957 sökte ut på de större haven. Under åren 1957-1964 seglade jag med olika fartyg tillhörande Svenska Ostasiatiska kompaniet på deras rutter Sverige-Fjärran Östern. inklusive tre år på rutten USA:s östkust och Fjärran Östern.
Långa, härliga sjöresor över Stilla Havet och många intressanta hamnar i Filippinerna, HongKong och Japan. Otrolig räckvidd på 600 M över havsvidderna. Att få fatt i Göteborgradio/SAG på kortvåg i vattnen kring 180:e meridianen kunde ibland vara en utmaning. Jobbet som ”gnist”, som var den vanliga tilltalsformen, var skiftande: 40 % radio och 60 % kamerala uppgifter som löneadministration för besättningen och ansvar för alla in- utklareringar med myndigheterna i de olika hamnarna.
Här ett av fartygen: MS Sudan, ett på den tiden modernt lastlinjefartyg med en besättning på 45 man med inredning för 12 passagerare.
MS SUDANs radiostation, av den typ som var standard på större svenska fartyg byggda på 1950-talet.
1964 erbjöds jag jobb som rederitjänsteman på huvudkontoret i Göteborg och lämnade sjölivet för gott, med en viss saknad. Bortsett från två repövningar 1972 och 1976 på Älvsborgradio/GUF, marinens dåvarande kustradiostation i Munkedalsberget var jag borta från all radio fram till 2006 då jag hittade SK6QA på Loftet. Att sätta sig vid morsenyckeln igen efter 30 år var inget problem. Det är som att cykla. Har man en gång lärt sig det ordentligt är det inga problem även om det blir långt mellan gångerna!
